Clavichord

 - Stämnaglar


 

Home >> Resources >> Lindholm >> Analyser >> Stämnaglar

Lindholms stämnaglar för de två lägsta oktaverna är placerade utefter den högra sidosargen. De övriga är vinklade åt vänster. Detta begränsar stränglängden mellan stegstift och stämnaglar i diskanten.

Om anhängningsstiften, stegets läge och stegstiften är givna bestämmer stämnagelspositionerna den sidvinkel strängarna får vid stegstiftet. Ökad vinkel ökar strängens tryck mot stiftet. För liten vinkel kan medföra att kopplingen mellan sträng och stift inte blir tillräcklig i tonansatsen, med försämrad tonkvalitet som följd. För stor sidvinkel kan ge andra problem, t.ex. ökad friktion vid stiftet som gör stämmandet svårare. Stämnaglarna måste därför placeras så att alla strängvinklarna blir lämpliga. Naglarnas avstånd från fram- och baksargen definierar strängvinklarna, men bestämningen har troligen gjorts utifrån stegstiften och inte utifrån sargerna. Många av de analyserade klavikorden har steg där basen är utbytt eller där basändan har lossnat. I de övriga, där basändan förefaller vara i ursprunglig position, är lägsta bassträngen parallell eller nära parallell med framsargen.

Stämnagelslinjer

En punkt 7" från basnageln och 2" från högra sidosargens insida når precis den vänstra diskantnagellinjens start på den vänstra baslinjen. En rätvinklig triangel med en katet som är 7" parallellt med sidosargen och en annan katet som är 9" ger en hypotenusa som motsvarar diskantnagellinjen.

 

Avståndet till sidosargen utökades på 1800-talet till 2 1/4" för standardmodellen. Sexoktaversmodellen hade först avståndet 2 1/8", som senare utökades i flera steg till 2 5/8". Lägsta tonen i sexoktaversklavikorden har sina två stämnaglar framför fyrgrupperna.

Sexoktaversmodellen har en annan diskantvinkel. I de tidiga instrumenten är kateterna 10" och 13", i de senare 8" och 11".

Stämnagelspositioner

Bestämningen i baspartiet har gjorts med mått från basnageln upp till första nageln i diskantpartiet.

Bestämningen i diskantpartiet har urgått från att några strängar ska vara parallella med fram- och baksarg. För alla instrumenten stämmer det väl vad gäller hitre strängarna i f2- och f3-koren. Båda strängarna har sina naglar i vänsterraden.

Utifrån dessa givna positioner har sedan avstånd utefter vänstra nagellinjen delats lika eller olika på motsvarande sätt som för stegstift och anhängningsstift.

Typiska diskantavstånd för standardmodellen är:

tonnamn
före 1800
efter 1800
f-f1
6 5/8
5 7/8
f1-f2
4 7/8
4/78
f2-f3
3 3/4
3 7/8

Ändringen av avståndet f-f1 beror på mensurändringen som medförde att f-stegstiftet flyttades mot diskanten. För att bibehålla strängvinkeln fick då även f-stämnageln flyttas.

Ett förslag visar hur enkelt hela utmärkningen kan ha gått till.